Storslam och vinster på Barnens Sportdag

Familjeparker har fått smak för att springa barn- och familjelopp! Varje gång jag får intresse för något nytt retas min man: ”du kanske skulle starta en blogg om…xxx” – han tycker det är jättekul eftersom jag redan försöker driva TRE sajter och knappt hinner med det! Men nej, vi ska inte ha en blogg om att springa lopp, men vi tipsar gärna om dem vi är med på eftersom vi insett att det är så himla kul!

Fröken Linda håller i Barnens Sportdag.

Senast var det Barnens sportdag som vi var med på, ett event som gick av stapeln i söndags i Lumapark i Stockholm. Vi hade tänkt ta tunnelbana men ändrade oss i sista stund till bil då jag hade ont i huvudet och vi tänkte att man vet inte hur alla skulle må efteråt (toppen skulle det visa sig!).

Resultatet blev att vi var i grymt god tid, fick p-plats utan problem och var först på fältet att leka i lekparken, köra elbilar och ”ta körkort” hos Europcar och hämta ut barnens startbevis; varsin t-shirt de skulle springa i! 🙂

Självklart hälsade vi också på ”fröken Linda” eller Linda Forsström som hon egentligen heter, arrangör och grundare till Barnens Sportdag. Linda är en eldsjäl som brinner för att få barn att lämna skärmarna i soffan och hitta sin rörelseglädje genom att springa och ha kul. Under året (loppet är ju bara en gång per år) ordnar hon också sportskola på lite olika håll i Stockholm.

Redo för start

I alla fall! Klockan tickade, vi hade lite picknick, gjorde nödvändiga besök på de utställda bajamajjorna och gjorde oss redo. Alla barn sprang i sin åldersklass, Theos start (för treåringar) var först. Jag skulle springa med vilket man ofta gör som vuxen när det är lopp för de minsta.

Först värmde Linda och en busig jättekanin vid namn Superkaninen Knaskalle upp tillsammans med barnen som stod på startlinjen. Linda höll en engagerad men samtidigt lugn stil som jag tyckte var fin (inte bra att hetsa barnen som nog var nervösa ändå, eller så var det vi föräldrar som stod för den känslan haha).

Theo gillar verkligen att springa, det här var hans tredje lopp redan, och jag viskade åt honom; ”bara spring, jag är bakom dig!” Och som vi sprang! Lekfullt susade vi iväg mellan Lumafabrikens byggnader, snabbt la vi alla andra bakom oss och Theo fick bestämma takten.

Theo – snabbaste treåringen

En bra sak var att varje lopp hade en vägvisare, en hare hade man sagt om det varit en hundlopp, haha, jag vet inte vad rätt term är här men han som sprang först i starka färger visade rätt väg så att man inte kunde springa fel. Jättebra!

Jag försökte bara hänga med som stöd medan jag ropade lekfulla uppmuntrande saker som att ”nu är vi flygplan” nerför backen men också ”ta det lite lugnt nu” när det blev brant. Det gick fort för Theo och snart var vi rejält andfådda, när lite mer än halva loppet var klart (hela sträckan var 400 meter för de minsta) blev Theo plötsligt ledsen!

Jag gissar att han kanske blev överrumplad över att han blev så andfådd så jag bara tog hans hand och sa att vi inte alls behöver springa mer, vi kan gå. Vi lunkade fram i sakta mak men när han såg alla föräldrar och syskon som kantade slutsträckan, hur alla klappade i händerna för honom (han kom ju totalt ensam, ingen annan syntes till ens, så snabba hade vi varit!) så släppte han självmant min hand och pinnade på – han hade ett lopp att vinna!

Segertårar – och glass!

Sista biten kämpade han så fint min lilla älskling men jag var noga med att han satte takten och att vi skulle gå om han ville. Väl i mål grät han en segerskvätt men det var snabbt över, han fick medalj och glass (sockerfri från Frillo) och resten av dagen var han så glad, så glad! Vi var alla så stolta att vi kunde spricka över vår raket till son – vilket löparämne!

Så var det Isacs tur. Jag insåg direkt risken med syskonkonkurrensen och att det kunde ställa till det med känslorna om det inte skulle gå bra för Isac. Jag var noga med att poängtera att han var mammas hjälte bara för att han var där, att han var med, och att jag var så glad för det.

Att springa ett lopp är ju också att våga, när man provat vet man hur kul det är men hur man än vrider och vänder på det och betonar vikten av att det inte spelar någon roll hur det går, så är det ju en tävling…så ser ju i alla fall en nioåring det.

Avslutande ”mördarbacke” för de äldre

Full av självförtroende ställe även Isac upp sig på startlinjen och var med på uppvärmningen. ”Jag ska vinna” sa han kaxigt vilket gjorde mig ännu mer nervös.

Jag hade aldrig sett Isac springa i ett sådant här sammanhang så även om jag visste att han är snabb (för det är väl alla barn?) så visste jag ju inte hur snabb. Detta var också Isacs första lopp, och lite längre än Theos: 700 meter.

På morgonen hade han dessutom börjat nysa och väl på plats hade vi upptäckt att hans skor hade hål i sulan! Ja förutsättningarna kunde varit bättre…men, det skulle inte stoppa honom visade det sig!

Så gick starten och Isac satsade. Jag såg direkt att han hade en jättebra springstil där han spurtade iväg. Men det jag mest hoppades på var att han skulle ha kul så att vi kunde få med honom på liknande event igen och ha kul ihop! Pappa Kristofer stod vid mål och jag och Theo gick nerför sista ”mördarbacken” för att hejja fram Isac på slutet när han närmade sig.

Oj vad spännande det var! Så såg vi han som var ”förspringare”, sedan ett barn i ljusblå tröja. Nej, det var inte Isac. Efter en lite stund kom två barn till – och en av dem var Isac! Han låg jämte den andra killen men när vi började ropa och hejja på honom så fick han fart och gav järnet!

Sprang hem i rent lyckorus

Så coolt att se honom spurta uppför den jobbiga backen och in i mål som tvåa i sin grupp – som dessutom även bestod av 10-åringar. Eftersom den kille som vann såg ut att vara äldre gissar vi att Isac ändå blev etta bland sina jämnåriga medtävlare, helt otroligt!

Teaterapa som han är gav han åskådarna lite show med segergester och föll sedan ihop som en utslagen hjälte på marken. Den roliga kaninen la sig bredvid och som vi skrattade, ja jag nästan grät förstås av stolthet för att han hade kämpat så bra.

Vi fortsatte att klappa i händerna för ALLA barn som sprang i mål för de var ju alla hjältar som var där på plats och kämpade. Ja det var verkligen en härlig dag och jag fick sådan energi av allt att jag bad min man släppa mig en bit hemifrån när vi körde hem och så sprang jag sista biten för att få mig lite ”springglädje” jag också. 🙂

Detta lopp jämfört med andra

Om jag ska jämföra detta lopp med andra som vi varit med på (tre hittills, läs om det första loppet här) så var Barnens Sportdag i betydligt mindre skala vilket nog de flesta barnfamiljer uppfattar som en fördel.

Priset för att delta i Barnens Sportdag är 250 kronor vilket är mer än vad många andra barnlopp kostar, men jag antar att det beror på hur många sponsorer man lyckas få. Här är kanske storleken snarare en nackdel, de större loppen har väl mer ”back-up” vilket då ger lägre anmälningsavgift.

En annan viktig skillnad är att det i denna avgift också ingick två träningstillfällen före loppet (tyvärr kunde vi inte vara med på dessa). På plats kunde man också ta elbilskörkort, testa hinderbana, pröva på sporter och få ansiktsmålning (mot avgift).

Alla barn fick också ”glass” (frozen smoothie) när de gick i mål och kunde efter loppet hämta ut ytterligare en glass på närmaste Coop. Elsa och Anna från Frost samt Spindelmannen skulle också varit med men hade tyvärr blivit sjuka och var därför inte på plats. Betyget blir att det verkligen var en toppentrevlig dag och bra arrangerat rakt igenom!

Familjeparker var inbjudna av att delta Barnens Sportdag men åsikter och ord är som alltid våra egna.

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.